0 - 11

Idag var det så dags för de sista seriematcherna för året. Vi tar oss an Nol borta med bara en avbytare. Men det visar sig senare inte bli något problem alls.

Innan matchen pratar vi tillsammans om att gå ut och springa matchen igenom och hålla ett högt bolltempo även om målen trillar in. Och det gör tjejerna verkligen. Redan från start tar de tag i spelet, rullar bollen från kant till kant och kommer ganska enkelt till avslut. Vi är ett par klasser bättre än Nol och leder med 3-0 redan i första perioden och Zoe i målet får knappt röra bollen.

I periodpausen pratar vi om att fortsätta hålla ett högt bolltempo för att matchen skall upplevas som rolig. En stund in i andra perioden leder vi med 5-0 och har i det läget fem olika målskyttar. Jag börjar fundera på om vi inte skulle satsa på att försöka få med alla spelare i målprotokollet som en kul grej och för att hålla motivationen uppe under resten av matchen. Några av spelarna börjar redan kännas omotiverade av den ojämna matchen.

I periodpaus två berättar jag om idén och tjejerna är med på tåget. Vanessa som redan krutat in ett mål ställer sig i mål för att Kerstin (som annars skulle fått stå i mål) skall få chansen att hänga en kasse. Och efter att tempot gått ner en aning och tjejerna blivit lite slarvigare i passningsspelet under period två höjer de återigen tempot och nu blir det spännande att se om även Kerstin, Märta-Stina och Emma skall följa i Alice, Fionas, Vanessas, Zoes och Majas fotspår och göra mål.

En bit in i perioden jagar Kerstin upp en boll och trycker in sexan och då återstår bara Märta-Stina och Emma. Och hela laget backar verkligen upp och förser dem med målchanser och efter ytterligare några minuter trycker Märta-Stina in sjuan och då är det bara Emma kvar... Hela laget gör verkligen sitt bästa för att Emma också skall få göra ett mål. Själv kämpar hon och sliter, skjuter i stolpen, skjuter utanför, ropar efter boll och vill verkligen få in bollen. Men det går troll i det. Alice kommer helt fri och kan enkelt peta in ytterligare ett mål, men spelar osjälviskt fram Emma som ändå lyckas få bollen utanför och det känns som förgjort. Men till slut släpper det, Emma får gör äntligen det efterlängtade målet, den delade glädjen infinner sig i laget och alla 8 spelarna finns med i målprotokollet. Lycka!

Som ledare är jag väldigt stolt över den här matchen. Dels för att tjejerna trots sin överlägsenhet fortsätter att spela fotboll hela matchen. De håller i gång passningsspelet och spelar oftast på två eller tre tillslag. Dessutom tar de fart framåt så fort de vunnit bollen, undviker att spela fotboll stillastående och får därmed fart i spelet hela tiden. Men det som gör mig mest stolt är ändå hur de tillsammans tar sig an uppgiften att låta alla göra mål och matar Märta-Stina och Emma med bollar för att även de skall få hamna i målprotokollet. Inget gnäll om positioner eller individuella soloraider för att själv ta chansen att göra mål och det känns verkligen som ett riktigt lag där man bryr sig om varandra. Underbart!

Nu tar vi adjö av årets seriespel och 7 mot 7-fotboll och riktar in oss på ett antal träningsmatcher och cuper under hösten med spelformen 9 mot 9. Men först tränar vi imorgon söndag kl 15:30 - 17:00

Välkomna!