Det sägs att man skall fira livet så ofta man kan. Vi kör samma grej nu. Vi firar fotbollen. Denna gång att vi tog poäng på hemmaplan och dessutom höll nollan. Vårgårda var en ny bekantskap för IFV men ändå inte. Flera spelare i truppen de senaste åren har spelat för det rödvita laget även om bara är Kalle är kvar. 
Så många kramar som han delat ut på ÖP har jag aldrig sett förut. Vackert! 

Vi kom pigga och fräscha till denna matchen efter segern mot Hestrafors senast men visste också att motståndet skulle bli en rejäl nöt att knäcka med fysiska fotbollsspelare på flera positioner. 
Efter två minuter höll det på att sluta med underläge direkt. En snabb och direkt utspark från deras keeper satte deras skyttekung i nästintill friläge. 
Men Hegeland och Elias redde ut det hela. Första tio var Vårgårda lite piggare än oss. Därefter åt vi oss in i matchen och spelar ganska trevligt. Vi har nån hörna som blir farlig men framförallt har Bragi två avslut efter fina anfall som deras keeper gör fina räddningar på. 
Vårgårda kommer ingenstans egentligen och utöver de lägena skapar inte vi så mycket heller. 0-0 i paus. 

I andra är Kalle tidigt på väg att göra 1-0 då han ensam i straffområdet brukar lösa det men deras keeper gör en fin räddning. Andra halvlek är ganska hafsig från båda lagen. Vårgårda har ett semiläge då vi hamnar lite fel. Men överlag försvarar vi oss bra och är nära två gånger till då David första skjuter från straffområdet men en lysande räddning av keepern igen och kort därefter skjuter Albin och tvingar keepern till räddning. 

på slutet har Vårgårda en riktigt fint läge där Andreas räddar fint till hörna. 0-0 är väl ganska rättvist. Skulle något lag vunnit detta är det väl vi men fick inte riktigt till spetsen. Nästa match hemma mot Tölö på onsdag!

stort tack till publik och Ultras!

/Manne 

Det är roligare att skriva referat när man vinner. Och det gjorde vi nu äntligen i den åttonde omgången. Och man får väl säga att den kom oväntat. Det har ju inte direkt rullat vår väg hittills och vi har inte heller räckt till i matcherna men vi har fått gräva där vi står nånstans varje vecka. 

Hestrafors borta är ju en tuff match. Serieledarna hade vunnit sex av de sju första och kryssat den sjunde, fem raka segrar och hade dessutom vant sig vid gräs med två raka gräsmatcher och gräsunderlag vid träning. Så utmaningar var stora. 

Därmed väldigt kul att vi kunde vinna matchen efter en genomgående väldigt fin insats. 

Matchen i sig var jämn där Hestrafors inledde med mycket bollinnehav utan att skapa de där superlägena medan vi fick några halvchanser men vi kändes farliga på ett annat sätt än tidigare matcher. Med fem minuter kvar hade vi vilat med bollen några varv och Felix spelades fram till 1vs1 mot Hestrafors hb, ett ryck och ett inspel som styrdes i mål så hade vi 1-0 i paus. 

Andra halvlek började vi ganska piggt. Hestrafors hade ett mål bortdömt för offsida och i nuläget minns jag ej om de var vid 1-0 eller 2-0. Men vi gjorde i alla fall 2-0 på en omställning efter hörna där Andreas hade gjort en grym räddning. Bragi hittade Felix i djupet som utmanade yb och mb, spelade fram David i hörnet av motsatt straffområdeshörn och David gjorde en skottfint och sköt, bollen satt fint och sköna 2-0. 

Det kändes så pass balanserat som det kan kännas i vår situation fram tills att Hestrafors kunde reducera i 80:e och visst hade de någon chans men vi försvarade oss fint sista tio plus fem övertid och vi kunde bärga årets första tre poäng! Väldigt skönt. Läget är ju fortfarande ansträngt men nu lever vi åtminstone. 

På torsdag väntar Vårgårda IK på hemmaplan, ett lag som vi har lite relationer med utifrån att Hallner, Lager och Vilstrup som alla spelat hos oss de senaste åren har spelat där och framförallt Kalle då som kommer stöta på sin moderklubb efter comeback i fredagens match!

/Manne 

Det är inte klang och jubel på kontot just nu. Senaste hemmamatchen mot Skepplanda var över innan den ens började. 0-4 efter 27 minuter är inte bra. Och väldigt trist överlag att bli så överkörda. Att vi sista timmen spelade 1-1 och spelade upp oss lite i andra spelar ju mindre roll får man säga. 

Därefter åkte vi till Mölnlycke i torsdags i en jumbofinal. Det är en prestation som bör räcka till tre poäng men vi får bara med oss en poäng. Vi tar ledningen med 1-0 i första halvlek via Felix på straff. MIF kvitterar i andra men vi har sista halvtimmen 4-5 väldigt fina lägen som bör resultera i mål. Tyvärr är vi oförmögna denna match att avgöra och årets första poäng tar vi visserligen med oss men det svider att de inte blev tre. 

Imorgon torsdag väntar Lunden hemma som kommer med fin form och är ett väldigt svårforcerat lag. En tuff match men vi går som alltid in för tre poäng! 

/Manne 

Fjärde raka förlusten i div 3-comebacken är ett faktum och det är ingen rolig start på serien vi fått. Dalstorp på bortaplan är nog bland de tuffare matcherna också då det utöver att de är den längsta resan också är ett väldigt fysiskt lag med mycket kvalité. 

Vi stod upp väl i första halvlek. En gång tappar vi boll på helt fel ställe och det kostar oss nästan 0-1 efter en kvart. Offensivt tar vi oss inte riktigt fram som vi hoppas utan är bara nära flera gånger. Tyvärr tvingas Kalle utgå efter bara åtta minuter och adderas till skadesituationen. 

I andra halvlek får vi bra fart på grejerna. Flyttar boll väl och Bragi, Hampus och Albin äger mittfältet. Dalstorp är inte ofarliga och Noah räddar oss vid några tillfällen samtidigt som vi så när glider igenom. 

I runt den 65:e matchminuten får Dalstorpsspelaren en drömträff och borrar upp en boll i krysset. Klass. 

Dessförinnan har Bragi haft en frispark i ribban och Aron precis skjutit utanför. 

Med kvarten kvar reducerar vi på en hörna och därefter trycker vi på rejält, vet ej hur många hörnor vi skapar men Dalstorp får slita för att freda sig. 

De sticker också upp och har i stort sett öppet mål där Noah gör en riktigt fin räddning och fredar vårt mål. På övertid får vi då också chansen att göra 2-2, två vunna luftdueller och Pontus är så nära att trycka in bollen men den smiter över ribban. Förlust igen. Men vi kämpar på och hoppas på en vändning!

/Manne

Det är dags att lyfta fram en av de senaste årens profiler som valt att lägga skorna på hyllan. Anton”Kapten”Vilstrup kom till föreningen 2018 samma år som undertecknad fick förmånen att träna den orangea föreningen. Nu har ”Kapten” bestämt sig för att lägga skorna på hyllan och det är förståeligt men också tråkigt för oss. Ni som varit med under de här åren vet att personligheten i ett omklädningsrum är underbar, lite nedtonad men som ändå tar plats. Alltid trevlig. Alltid inkluderande. Alltid inkännande. Något som alla omklädningsrum mår bra av. Det blev sextiosex tävlingsmatcher under de sex säsongerna som innehållit två pandemiår och när kontinuerlig träning har bjudits utan skador vet alla vilken fantastisk fotbollsspelare vi haft. Och kanske den klurigaste fotbollsspelare jag fått förmånen att träna under de här åren hittills med en otrolig vänsterfot som hittat lösningar som få andra på plan eller runt planen tänkt på. Efter många år i fotbollens tjänst får nu ljumskarna vila ut och vi kommer sakna fotbollsspelaren men framförallt personligheten hos oss i IFV! 

De kanske två starkaste minnen från åren i orange är hans otroliga mål hemma mot Styrsö(före VEO) när han som mittback i trebackslinjen promenerade igenom hela laget och gjorde ett fantastiskt mål. Lika stort ansvar tog han i Barcelona när han samlade ihop hela laget så vi hann med flygbussen! Så agerar en kapten! 

På återseende!

/Manne