7 - 2

...räcker inte när en match spelas i tre perioder...

Innan dagens match mot Eriksberg borta pratar vi om att det är sista seriematchen för säsongen och att vi verkligen skall gå ut och kämpa. På uppvärmningen ser det också bra ut och vi ledare känner att tjejerna har något på gång.

Men direkt när matchen drar igång är det som om all energi försvinner och det blir en enda stor gäspning av allting. Det är varmt, men det är lika varmt för motståndarna och de visar överlag en mycket större vilja, spelar aggressivt och VILL vinna både boll och match. De är inte ett dugg bättre än våra spelare och springer inte så värst mycket, men när de gör det, tar de max-löpningar och vill framåt. När vi väl får tag i bollen spelar vi ett fint passningsspel som är bättre än Eriksbergs, men det ger tyvärr ingen utdelning och efter andra perioden tror jag Eriksberg leder med 5-0.

Vi får vänta tills i slutet av andra perioden innan det börjar hända något. I pausen till tredje perioden får Ellen lämna pga värmeslag och det är som om det är då polletten trillar ner. När matchen redan är avgjord och Ellen, som tillsammans med Maja, stått för löpningarna i laget tvingas gå av, det är då tjejerna på allvar börjar spela fotboll. Och som de spelar fotboll! Eriksberg får inte låna bollen och jag tror faktiskt inte vår målvakt Zoe får röra bollen en enda gång förutom när hon hämtar den i nätet efter kontringar av Eriksberg. I sista perioden när matchen är avgjord och Eriksberg drar ner lite på tempot och blir lite bekväma spelar tjejerna fantastisk fotboll och radar upp fantastiska spelsekvenser och målchanser. Vi får se passningar i djupled, passningar bakåt och därefter spelvändningar, kortpassningsspel på motståndarnas planhalva, ja allt ni kan tänka er! Tyvärr går det lite för långsamt och avsluten är lite för trubbiga för att vi på allvar skall kunna utmana om segern, men spelet är fantastiskt. 

Vad som går över mitt förstånd är bara varför tjejerna inte vill mer själva!? Ja, ja det är mycket här i världen man inte förstår. Något jag förstår är dock att machens gigant (!) är Maja som springer hela matchen igenom, kämpar sliter och spelar ett fint passningsspel. Vid flera tillfällen passerar hon både två och tre av sina lagkompisar i sin iver att jobba hem och avvärja motståndarnas anfall. Plus också till Ellen som springer, kämpar och sliter under den tiden hon var med i matchen.

På måndag tar vi nya tag med tjejernas egna önsketräningar och hoppas att det kan ge lite energi inför cupen i Habo där det antagligen blir tufft motstånd precis som förra året.